Magnus Weideskog

Jag funderade och kom fram till att det kan omöjligt finnas ett bättre
sätt att starta veckan än med en låt i baktakt.
Varje måndag från och med nu kommer jag mata dig med en härligt
svängig låt i baktakt.

Här är den, veckans baktakt!

Den här eftermiddagen har jag gjort/spelat in 3 stycken låtar. En låt får ni höra på onsdag, en annan låt får ni förhoppningsvis höra mycket på radion och den tredje låten får ni nog inte höra alls.

Sen har jag också kommit på det bästa sättet att starta veckan på, den optimala måndagsunderhållningen.

Lite senare ikväll ska jag berätta vad det är för nåt.

Håll ut.

/MW

.. hur de gör det inne i stan men i Hässelby så rengörs spärrarna
med tandborste.

True story.

Som du vet så bor jag i Hässelby, längst ut på tunnelbanelinjen.
Var jag än ska åka så tar det sin lilla tid så jag brukar roa mig
med att titta på film. Nu vill det sig inte bättre än att jag gång
på gång råkar titta på nåt som får mig att skratta, då menar jag
inte skratta lite inombords utan jag menar att brista ut i ett rejält
gapskratt. Självdisciplinerad som jag är så håller jag tillbaka
skrattet med påföljden att jag ger ifrån mig ett litet fnitter
istället. När jag sitter där och fnittrar som värsta tonårstjejen
så kommer jag på hur jäkla dumt det här måste se ut så jag
stänger av vad jag än tittar på och tittar ut genom fönstret i ett
forsök att sansa mig. Att se min spegelbild i fönstret hjälper inte
direkt mig i kampen mot skrattet utan spär på det hela och jag
börjar igen.

Det är en jäkla ond cirkel.

Jag tog mig inte ut fören det blev mörkt idag och det är alltid lite
deprimerande. Men när jag väl tog mig ut så blev det desto bättre.
En tacokväll i föräldrarhemmet är bästa avslutningen på en
händelserik vecka. Jag åt visserligen tacos i fredags också men den
här gången var den lagad med byxorna på.

Passade på att ta en bild på de gitarrer jag har kvar där, de som
inte får plats hemma hos mig. Måste alltid gå dit och titta till
dem, prata lite med dem och se så att de inte känner sig helt
övergivna. Vi hörs imorgon.

Tack för att du lyssnar.
/MW

.. vad det var för program jag somnade till igår. Det var "Hitlåtens historia", handlade om Suzanne Vegas låt Tom's Diner.

Planerna på att åka skridskor föll och det är jag egentligen glad för, det skonar mina fötter.

Tänkte iallafall berätta om att min skiva har blivit recenserad, här kan du se:

http://www.barometern.se/noje_o_kultur/magnus-weideskog(1760874).gm

http://nojesguiden.se/recensioner/musik/magnus-weideskog-–-unga-hjaertan

Vi hörs

/MW

Efter typ 12 timmars sömn är jag redo för en ny dag, förhoppningsvis fylld med musik. Somnade framför nåt musikprogram på tv igår, kommer inte ihåg vad det hette men det var bra. 

Idag har jag hört lite rykten om skridskoåkning, jag får se om det blir nåt med det. Vill inte ens tänka på hur ont det kommer göra, hur mycket kramp jag kommer få av skridskorna och hur länge sen det egentligen var sen jag stod på ett par skridskor.

Ha det bra så återkommer jag när jag kommer på vad det var för program jag såg på tv igår.

/MW

..kommer här en cover på Walking on a dream. Fram tills igår så hade jag aldrig hört låten men nu är det faktiskt en favorit. Vad gillar du den? 

Får jag godkänt av herr Adamo tror du?

/MW

Min låt 20 år kom ur en viss rädsla av att bli gammal (som herr Adamo) och inte veta vad jag vill göra med mitt liv. Den rädslan känns ganska banal jämfört med vad folk kan vara rädda för, titta bara på den här googlesökningen. Fatta att vara rädd för russin. Undrar om tjejen i Apolivareklamen är rädd för sig själv?

Och det är sant som herr Adamo säger, utan honom hade jag inte träffat Ken. Men har jag inte redan förklarat att herr Adamo är killen som fixar!

Nu ska jag återgå till att spela på Walking on a dream som jag lägger ut en cover på lite senare ikväll

/MW

Läser om att du blev stoppad av polisen och hur det är att känna Ken Ring. Utan mig hade du aldrig känt Ken.

Så var det med den saken. 

/ Herr Adamo